Crashpads

Crashpads för bouldering – landningsmadrasserna som dämpar fallen, vid klippblocket som på gymmet. Här hittar du rätt tjocklek, skum och vikning. Kom ihåg: paden är halva skyddet – klok placering och en uppmärksam spotter är andra halvan.

Visar alla 8 resultat

Boulderarens viktigaste skydd

Bouldering är klättring på låg höjd utan rep – vilket betyder att varje avslutat försök slutar med en landning, planerad eller inte. Crashpaden är därför boulderarens hela skyddsutrustning: en bärbar madrass som förvandlar stenig skogsmark till något kroppen tål att möta. Men paden jobbar aldrig ensam. Utomhus är landningszonerna sällan platta, och det är kombinationen av rätt placerad pad, en spotter som styr fallet och vanan att klättra ned istället för att hoppa som håller fotlederna hela genom säsongen.

Skum, storlek och vikning

En bra crashpad är en sandwich: ett styvt lager stängcellsskum överst som sprider ut kraften, och mjukare skum under som absorberar den. Tunna pads bottnar – omkring tio centimeter är klassiskt, och högre problem eller hård mark motiverar mer. Större liggyta ger större landningszon men tyngre approach, så vikningen spelar roll: taco-modeller böjs utan söm och ger en helt obruten landningsyta, gångjärnsmodeller viks platta och är smidigare att packa och bära, och hybridkonstruktioner försöker ge det bästa av båda. Bra bärsystem med riktiga axelremmar gör skillnad på långa approacher – och de flesta pads sväljer skor, krita och matsäck på vägen.

Placering är tekniken

Läs problemet innan du kliver på: var hamnar du om cruxet spottar ut dig, och var landar du från toppen? Placera paden där fallet faktiskt slutar, flytta den i takt med att du kommer högre, och täck stenar och gropar i landningszonen. Med flera pads gäller en regel framför andra: överlappa kanterna och täck sömmarna – glipan mellan två pads är den klassiska vrickfällan. Spottern står beredd att styra en fallande klättrare mot paden och skydda huvud och nacke. Efter passet: borsta av grus, låt paden torka och förvara den torrt, så håller skummet spänsten i många säsonger.

Vanliga frågor om crashpads

Hur tjock ska en crashpad vara?

Omkring tio centimeter är standard och räcker för de flesta problem med rimlig landning. Högre boulders eller hård, stenig mark motiverar tjockare pad – eller flera i lager. En tunn sittstartspad är ett smidigt komplement som också skyddar huvudpadens skum vid starten.

Vad är skillnaden på taco- och gångjärnsvikning?

En taco-pad är ett obrutet skumstycke som böjs på mitten – ingen söm i landningsytan, men bökigare att förvara platt. Gångjärnsmodellen viks som en bok och packas smidigt, men får en söm som ska täckas eller överlappas vid landning. Hybridvikningar med vinklade skarvar försöker eliminera svagheten.

Hur många crashpads behöver man?

En räcker för låga problem med snäll landning. På riktiga boulderdagar utomhus samlar gruppen ofta ihop flera – då täcks större zon, sömmar överlappas och sittstarter får sin egen tunna pad. Högt, stenigt eller lutande? Fler pads, alltid.

Ersätter crashpaden en spotter?

Nej. Spottern styr en fallande klättrare mot paden och skyddar huvud och nacke – paden dämpar själva landningen. Tillsammans är de boulderingens säkringskedja, och vanan att klättra ned när det går är alltid förstahandsvalet. Ingen pad gör ett dåligt fall bra.

Komplettera boulder-trion med klätterskor och krita – eller se all klätterutrustning.

Visar alla 8 resultat